Historien bakom musiken!

1955 började det på allvar för de bägge bröderna Ulf och Bert Holmsten när man spelade på Nalen och Lorry i Stockholm. Man kan dock lugnt säga att musiken kom med bröstmjölken. I hemmet var det sång och musik jämt och ständigt. Mamma Edit sjöng och Pappa Oskar spelade fiol. Edits samtliga syskon spelade och sjöng. Oskars bröder var också musikaliska. Dessutom var föräldrarna aktiv inom teater. Här nedan har vi scannnat in lite bilder. De ska främst ses som ett tidsdokument och berättar på ett bra sätt de bakomliggande orskerna till att Holmsten Trio finns idag och att musiken lever vidare….

 Det var en gång……

Familjen Bodin med min Farmor Edit och hennes Pappa Johan Bodin(sittande) och alla syskon som sjöng och spelade

Flamingokvintetten! Ja, det var precis det man hette ett antal år innan dagens Flamingokvintetten. Året var 1957!

Min farfar Oskar Holmsten spelade fiol med “Sten Thorrys”

Bert och Ulf uppklädda 1955 inför resan till Stockholm och uppträdande på Nalen med “Uffes Trio”

 Vardagsrummet hemma i Offer.

Bert och Anita Olows

Stieg Ericsons kvartett

Mariebergslogen 1968

Inför skivinspelning 1965

Gyllene Orren 1969

—————————————————-

Min historia…

* 1975 började jag spela trummor med Sten Ulanders ungdomsgrupp “Ögonstenarna”. I den gruppen återfanns: Sten Ulander, Niklas Ulander,Anders Sundberg, Anders Nordgaard, Peter Styrman och undertecknad. Ett antal skönsjungande tjejer fann också med: Ylva Styrman, Anettte Karlsson, Carin Altin, Ann-Sofi Byström, Eva Sundberg, Inga-Lill Sundberg. Samtliga ungdomar fråmn närområdet. Vi spelade tillsammans till 1983 när studier splittrade bandet.Hade uppehåll med spelningen fram till 2005 när jag tog över trumspelandet i Lommra efter pappa Ulf.

————————————————

 Lommras historia

 Av: Roland Karlsson

Embryot till musikgänget LOMMRA hittar vi nog i början på 70-talet hemma i vardagsrummet hos Ulf och Marie Holmsten, när Krister Näsholm var hemma på semester. Ulf, Bert och Krister bildade ju i mitten på 50-talet det uppmärksammade ”pojkbandet”  Uffes Trio, med skivinspelning och uppträdande på Nalen och Lorry i Stockholm bl.a.

Som ”gitarrägare” fick jag vara med och komplettera (?) Uffes Trio, då vi nu improviserade fram låtar och spelade in detta på Kristers rullbandspelare.

 Småningom i början av 80-talet bildades musikgruppen Botetjyva, bestående av elva musikanter från bygden, bl.a. Ulf och Bert, liksom deras morbror Sigvard på fiol.

Ulf, Bert och jag träffades ofta, instrumenten plockades naturligtvis fram. Ulfs granne, Nils Olof Nilsson, blev snart indragen, för vi tyckte vi behövde en pianist/dragspelare och han blev ett utmärkt komplement.

Första offentliga spelningen blev när Einar Bodin ringde och ville ha lite underhållning på Boteå S-förenings möte i Björksjön. När Einar frågade vad vi kallade bandet, blev vi överrumplade, men kastade ur oss: ”Lommra”.  Vi tyckte det var ett passande namn för oss! (ung. senfärdiga klantskallar).

Första spelningen utanför Boteå blev på Sollefteå Vis&Lyrikklubbens soaré på Appelbergs, tillsammans med många duktiga vissångare från kommunen.

Ganska snart blev det inspelning av ett kassettband hos Ulf Henriksson i studion på Junselevallen. Producent var, Kenneth Lindholm, sedermera bandmedlem i Lommra och Holmsten Band.

 Resultatet blev kassettbandet ”Hemikring Bote” (sid 1) och ”Slimmerbita 1” (sid 2), äldre och yngre låtar med ursprung i boteåbygden respektive gamla schlagers som vi växte upp med på 50 o.60- talen.

Kassettbanden gick åt som smör i solsken i samband med spelningar ute i bygderna. Helt otroliga 3000 ex sålda band på detta sätt! Småningom spelade vi in ”Slimmerbita 2” i Radio Västernorrlands studio i Härnösand, fortsatt med Kenneth L. som producent.

Betecknande för bandet Lommra är väl den starka kamratskapen, vi hade ju känt varandra redan från folkskolan i Offer och vi brukade säga att vi hade lika gärna kunnat ägna oss åt golf eller sportfiske. Gemensamt var också att vi inte ville repetera särskilt ofta, vi kunde kanske göra detta en gång per år, Huvudsaken var ju att det blev regelbundet, tyckte vi! Vi kände på nya låtar i spelbilen och testade på nästa spelning, vilket ofta funkade hyfsat.

Som underhållningsband (med dans ibland), blev mottagandet otroligt ute i bygderna. När man kikar i spelplanerna från 1982 och till 1999, ser vi att vi vissa år hade 80-talet spelningar. Till 95 % inom vårt län!

På 90-talet gled vi in i ett samarbete med prästen Lennart ”Thylle” Thylander och lyckades då få ett kraftfullt lyft med projektet ”Psalmtoppen”, med utgångspunkt på Gålsjö Bruk.Massmedialt mycket uppmärksammat i TV och tidningar över hela landet.

Tyvärr avled Nils Olof hastigt i omklädningsrummet efter ett höjdargig på Hörnettpaviljongen i Domsjö (16/1 1994), en oerhört traumatisk upplevelse för oss alla i bandet, liksom för hans familj, vänner och bekanta. Omedelbart efter detta ville vi inte höra talas om Lommra mer, men bl.a. genom vädjan från Nils Olofs fru Ingrid, om att vi måste fortsätta spela, började vi efter någon månad leta efter en ersättare och fick då tag i Lennart Jönsson från Sollefteå. Lommra fortsatte med underhållning och dans fram till sommaren -99. Sista spelningen blev på en bröllopsfest på Gålsjö Bruk, innan undertecknad emigrerade till London.

Lommra fortsatte samarbetet med Thylle, varvid de båda proffsen Gunnar Stålhand och Per Åke Stockberg hade anslutit tidigare. Kenneth Lindholm påstår sig ha haft det längsta vikariatet i musikhistorien, genom att han övertog gitarrspelandet och fortsatte så med den äran under dryga tio år.

LOMMRA är nu ett helt avslutat kapitel och det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på denna era. Mycket spelglädje och starkt kompisskap. Dessvärre är jag numera den ende kvar av ”The Originals”, eftersom även Ulf gick bort alldeles för tidigt (2005), liksom Bert (2011).

Så det är med stor glädje jag konstaterar att musikarvet har gått vidare i.o.m. att Ulfs son Micke har startat upp Holmsten Band. Mina varmaste lyckönskningar av hela mitt hjärta vill jag härmed uttrycka. Jag vet att humorn och spelglädjen har förts vidare på detta sätt!

Tack och all lycka på världens scener!

Roland Karlsson

—————————————————

Om mina trummor: 

Ludwig Classic “White Marine Pearl”

Trumsetet  köptes Maj 1965 på Östmans Musik i  Örnsköldsvik. 

 # Ett jazzset med baskagge 20″, Golvpuka 16″, Hängpuka 12″ ,Virveltrumma 14″ med kopparinfattning, Zildjan ride 18″ , Zildjan Hi Hat 15″, kaggepedal”speed king” .

Ludwig White Marine Pearl kostade då ofattbara 6000:-. Det motsvarar i dagens pengavärde 60-70000:- 

Trummorna köptes räntefritt och Ulf amorterade 105:- /månad i många  år. 

Setet är omsorgsfullt renoverat av den erkänt duktige trumreparatören Stefan Lund på Trumverkstan i Stockholm.

Jag spelar de flesta gig med dom. 

Hur många gig har dom varit med på? Ja, svaret på den frågan är ju tusentals!